Kan man vara glad och ledsen på samma gång?

Jag kom att tänka på det här med våra känslor, det är så lätt att tänka ”Just nu är jag ledsen – då får jag bara vara ledsen” eller ”Just nu är jag arg – då får jag bara vara arg”.

Jag tänker att det ena inte behöver utesluta det andra. Man kan vara både glad OCH ledsen, orolig OCH nyfiken, skratta OCH gråta. Orden ”både OCH” älskar jag, för det är sällan saker är svart-vita, rätt eller fel, bra eller dåligt. Ofta är det både och, precis som med känslor.

Häromdagen fick jag ett mail som gjorde att det knöt sig i magen hos mig. Min första reaktion blev, nej nej nej, orkar inte med några motgångar och jag som bestämt att den här dagen skulle bli en bra dag. Helt enkelt motade jag bort alla känslor. Och som ett brev på posten växte både oro, ilska och ledsamheten inom mig.

Där och då bestämde jag mig för att ta en annan strategi. Jag gick ner till köket, gjorde ordning en kopp te, satte mig i soffan och lät knuten i magen få bulta på. Det fina med att tillåta känslorna få finnas är att de så sakteliga klingar av och ger plats för andra känslor.

Känslor som i det här fallet bestod av nyfikenhet, en smula glädje och att vara snäll med mig själv. Helt plötsligt upptäckte jag att jag var både arg OCH nyfiken, ledsen OCH glad samt rädd OCH kärleksfull.

Jag möter flera klienter som resonerar utifrån att om man mår dåligt får man enbart må dåligt. Att man inte får skratta om man mår dåligt eller tillåta sig att vara glad. För tänk om någon skulle tro att man inte mår dåligt längre.

Många gånger är det så att vi kämpar för att inte vara olyckliga och att vi då glömmer bort att vara lyckliga. För kampen mot obehagliga känslor tar så mycket energi. Men jag tänker att vårt mående är allt annat än statiskt och det kan vi behöva påminna oss om.

Ordet acceptans är något jag brukar tala om och det ligger något fint i det. Det betyder inte att jag gillar läget, jag kanske till och med tycker att det är riktigt uselt, men just nu så accepterar jag situationen. Det betyder inte att det alltid kommer att vara så här. Men när vi tillåter det som gör ont att finnas brukar obehaget maka lite på sig och ge plats för andra känslor.

Betyder det att om jag bara accepterar allting så kommer jag att må bra och vara lycklig? Nej, men det kan göra att man får möjlighet att ta in andra känslor och se livet i ett vidare perspektiv.

När jag druckit klart mitt te och låtit knuten i magen fått bulta kunde jag gå från soffan tillbaka till datorn med en känsla av att saker och ting kommer att bli bra.

Kan det vara så att när vi tillåter det som är obehagligt och jobbigt att få finnas, får vi kraft att se det goda och fina?

Ha det fint och ta hand om dig!

Har du några frågor eller funderingar så är det precis som vanligt,

kontakta mig på:

www.bm@eccbysyren.se

eller ring 070-262 34 22

Med värme,

Britt-Marie